Anton Seiler

... analys av kaka av ann-Marie Hansson, aFl, stockholms universitet 139 20. osteologisk analys av Berit sigvallius, uv Mitt 144 21. ... I Uppland är landhöjning en och förändringar av vattennivån de utan konkur rens viktigaste aspekterna. ...

Under åren 2012-2017 pågick det mest omfattan­ de arkeo logiska projektet som någonsin utförts i Gamla Uppsala. I sin samtid var platsen vida känd långt utanför Upplands gränser, at Upsalum står på två runstenar i Skåne. Utgrävningsområdet låg ett par hundra meter öster om kungshögarna. Både gårdsmiljöer, delar av ett gravfält och ett ti­ digare helt okänt stolp monument blev föremål för undersökningen. I denna publikation presenteras de vetenskapliga resultaten i 19 artiklar och fyra syn teser. Dessa är grupperade enligt projektets teman; Gårdarna, Näringarna, Ritualerna, Stolpmonu-mentet och Vidare perspektiv. Artiklarna utgår från det arkeologiskt framgrävda och analyserade materialet från östra delen av Gamla Uppsala, men utblickar görs också i stor utsträckning till central­ platsen som helhet, dess omland, regionen och delar av övriga Skandinavien. De krono lo giska perioder som behandlas är främst järnålder och medeltid. I och med publiceringen av detta projekt har forskningen kring Gamla Uppsala tagit ett betydan­ de steg framåt. Det arkeologiska källmaterialet och artiklarnas innehåll kommer förhoppningsvis fung­ era som underlag och inspiration för forskningsin­ satser under många år framöver. Bokens författare är de arkeologer, arkeobotani­ ker, arkeometallurger och osteologer som alltsedan fältar betet har ingått i projekt gruppen samt deltagit i analys­ och tolkningsarbetet. Stolpmonumentet, som rönte stor uppmärksamhet när det upptäcktes, behandlas även ur ett religions historiskt perspektiv. Det uppdragsarkeologiska projektet har bedrivits som ett samarbete mellan tre institutioner; Arkeo-logerna vid Statens historiska museer, Upplands-museet och Societas Archaeologica Upsaliensis. Det initierades av Trafikverkets utbyggnad av järnvägen-Ostkustbanan-genom Gamla Uppsala. at Upsalum-människor och landskapande Utbyggnad av Ostkustbanan genom Gamla Uppsala at Upsalum-människor och landskapande Utbyggnad av Ostkustbanan genom Gamla Uppsala

Under åren 2012-2017 pågick det mest omfattan­de arkeologiska projektet som någonsin utförts i Gamla Uppsala. I sin samtid var platsen vida känd långt utanför Upplands gränser, at Upsalum står på två runstenar i Skåne. Utgrävningsområdet låg ett par hundra meter öster om kungshögarna. Både gårdsmiljöer, delar av ett gravfält och ett ti­digare helt okänt stolpmonument blev föremål för undersökningen. I denna publikation presenteras de vetenskapliga resultaten i 19 artiklar och fyra synteser. Dessa är grupperade enligt projektets teman; Gårdarna, Näringarna, Ritualerna, Stolpmonumentet och Vidare perspektiv. Artiklarna utgår från det arkeologiskt framgrävda och analyserade materialet från östra delen av Gamla Uppsala, men utblickar görs också i stor utsträckning till central­ platsen som helhet, dess omland, regionen och delar av övriga Skandinavien. De kronologiska perioder som behandlas är främst järnålder och medeltid. I och med publiceringen av detta projekt har forskningen kring Gamla Uppsala tagit ett betydan­de steg framåt. Det arkeologiska källmaterialet och artiklarnas innehåll kommer förhoppningsvis fung­era som underlag och inspiration för forskningsin­satser under många år framöver. Bokens författare är de arkeologer, arkeobotani­ker, arkeometallurger och osteologer som alltsedan fältarbetet har ingått i projekt gruppen samt deltagit i analys­ och tolkningsarbetet. Stolpmonumentet, som rönte stor uppmärksamhet när det upptäcktes, behandlas även ur ett religions historiskt perspektiv. Det uppdragsarkeologiska projektet har bedrivits som ett samarbete mellan tre institutioner; Arkeologerna vid Statens historiska museer, Upplandsmuseet och Societas Archaeologica Upsaliensis. Det initierades av Trafikverkets utbyggnad av järnvägen-Ostkustbanan genom Gamla Uppsala.

Under sommaren år 2014 genomförde Statens historiska museer, Arkeologerna, en arkeologisk undersökning av delar av en större järnåldersboplats, Stavby 214, i de centrala delarna av Stavby socken i Uppland. Bakgrunden till undersökningen var en ombyggnation av väg 288. Uppdragsgivaren var Trafikverket. Inom undersökningsytan påträffades två gårdslägen, med välbevarade lämningar efter främst stolphus och aktivitetsytor för bl.a. matlagning och avfallshantering. Det osteologiska och makroskopiska materialet var tämligen magert, liksom det övriga fyndmaterialet. De nu undersökta delarna av boplatsen har varit bebodda i princip kontinuerligt, från början av romersk järnålder till slutet av vikingatid. Boplatslämningarna representerar således närvaron av en bofast befolkning under en period på cirka 1 000 år. Undersökningen låter ana att boplatsen, åtminstone inom de berörda delarna, utgjort en ordinär och nästan torftig miljö under hela järnåldern. Befolkningen som kan utläsas i det arkeologiska materialet verkar således ha tillhört en arbetande klass, måhända välmående men utan tillgång till något urskiljbart överflöd. Boplatsen kan under äldre järnålder ha ingått i ett nätverk av utspridda agrara enheter som samverkade på jämbördig basis, och som tillsammans bildade någon form av bygemenskap. En annan möjlighet är att den ingick i ett betydligt mer samhällshierarkiskt uppbyggt system, och att den var en underlydande enhet till en ledargård i närområdet. Under yngre järnålder kan boplatsen ha utgjort en beståndsdel i en flerkärnig stormannadomän, en större organisatorisk och funktionell enhet med förmodad stor och socialt skiktad befolkning. Stavby har förmodligen haft en intrikat utveckling under järnålder, och det sociala landskapet kan ha varit föränderligt över tid. Invånarna vid Stavby 214 kan med andra ord ha ingått i ett lokalt samhälle med helt skilda ansikten och befolkningskonstellationer under olika perioder.